RonjasMatte

På min blogg skriver jag om mina äventyr i Thailand,
men även om hundar, bakning, matlagning, resor och en massa annat!
Mycket nöje!

  • Categories
    Categories Displays a list of categories from this blog.
  • Tags
    Tags Displays a list of tags that have been used in the blog.
  • Archives
    Archives Contains a list of blog posts that were created previously.
  • Login
    Login Login form

Vi FÅR inte glömma! 70 år sedan förintelsen!

by
  • Font size: Larger Smaller
  • Subscribe to this entry
  • Print

Härodagen var det 70 år sedan förintelsen härjade. 70 år! En lång tid! En mansålder! Och många som var med på den tiden finns inte mer och kan inte berätta och bekräfta. Därför är det så himla viktigt att alltid påminnas om vad som hände under Andra Världskriget.

Idag publicerar jag en berättelse som min mamma skrivit på sin blogg som handlar om min franska mormor, Paulette, som satt i tyskt koncentrationsläger i 2,5 år!!! Och det går över huvud taget inte att förstå. Tyvärr lever inte mormor längre, hon gick bort för några år sedan av åldern. Men vi saknar henne så och älskade henne så mycket. Roliga, tokiga, ohämmade mormor!

 

Text från mamma Jeannettes blogg:

MAMMA SOM ÖVERLEVDE HELVETET.

Med anledning av 70 år sen förintelsen härjade, vill jag gärna delge min mamma, Paulettes historia.

Hon har egentligen inte berättat så mycket om det hela, för hon ville helst glömma allt, men till det hon har berättat så har jag lagt till två och två och med hjälp av dokumt och andras berättelser så har jag nog fått en rätt så klar bild om vad hon har upplevt.
Det var krig i Europa och Frankrike var delvis ockuperat av tyskarna. Under brinnande kriget arbetade fransyskan Paulette i Auxerre, 40 km bort. Sonen Daniel var hos sin farmor. Paulette var mycket frispråkig och pratade först och tänkte sen. Vid en tysk razzia i Auxerre 1942 provocerade Paulette nån tysk soldat vilket ledde till fångenskap i koncentrationsläget Ravensbrück i Tyskland.
Ravensbrück var ett nazistiskt koncentrationsläger särskilt avsett för kvinnor, beläget utanför Neubrandenburg, 90 kilometer norr om Berlin. Idag ligger resterna av lägret i kommunen Fürstenberg an der Havel i Brandenburg.

Ravensbrück upprättades av SS 1938/1939 och utvecklades till ett lägerkomplex med fabriker, verkstäder, ett mindre läger för män, ett ungdomsläger och ett stort antal satellitläger vid externa fabriker. Omkring 150 000 fångar registrerades under de sex åren lägret existerade, mellan 20 000 och 30 000 av dem avled av undernäring, sjukdomar eller genom avrättning.
Eftersom Paulette inte var judinna, rom, homosexuell, bibelforskare, kriminell eller asocial så klassificerades hon som politisk fånge. Som politisk fånga fick hon bära en röd triangel på sin fångklänning .
Varje dag gick strängt övervakade kolonner med kvinnor ut genom lägerporten för att arbeta på närliggande gods eller verkstäder. Under de första åren tvingades även många arbeta med tunga anläggningsarbeten inom lägret.
Ibland arbetade Paulette i lägerköket och med livet som insats smugglade hon ner nån enstaka kokt potatis i fållen på klänning.
Tiotusentals fångar sköts till döds, gavs dödliga injektioner, avled till följd av svält och sjukdomar eller dödades vid medicinska experiment.
I april 1945 så hände nåt.
Ett rykte gick bland kvinnorna i lägret att några vita bussar med Röda Korsets emblem kommit för att hämta dem. Om de skulle till ett annat läger, om de skulle köras direkt in i döden eller om de skulle bli befriade var det ingen som visste. Men inget kunde vara sämre än hur de levde i Ravensbrück.
Sverige var som det enda nordiska land neutralt under andra världskriget; men neutraliteten svängde i takt med kriget. Men ändå lyckades greve Folke Bernadotte starta en räddningsauktion för att få loss fångarna från lägret.

Folke Bernadotte flög till Berlin den 16 februari och mötte några av naziledarna. Vid ett nytt möte med Schellenberg den 21 februari fick Folke Bernadotte besked om att Himmler hade godkänt förslaget om att samla de skandinaviska fångarna. Men Folke Bernadotte nöjde sig inte med det och till slut kunde man hämta de mest utsatta och sjuka kvinnorna ut ur Ravensbrück.

Den 23 april hämtades 786 kvinnor, de flesta franska, som blev körda direkt till Padborg och den andra delen av konvojen hämtade 360 franska kvinnor. Den sista konvojen anlände till Ravensbrück den 25 april. “De vita bussarna”, tog med sig 934 kvinnor, de flesta polska men även franska, amerikanska och engelska, i 20 bussar. Under natten besköts konvojen av jägarflyg utan att någon kom till skada och konvojen anlände till Padborg den 26 april 1945. Paulette var med i den sista konvojen. Hon låg på en brits, monterad som en hatthylla på bussens vägg, hon var mycket svag och sjuk.

Då Paulette anlände till Malmö några dagar senare fick hon bäras iland. Hon vägde vid tillfället 37 kg (tänk på att hon var ca 175 cm lång). Istället som de allra flesta av fångarna gjorde, kom hon inte till Malmöhus Slott, hon hamnade på Malmös Sjukhus.

Paulette fick stanna på sjukhuset i 3 månader och blev sen transporterad till ett konvalicenshem utanför Ulricehamn för ge kroppen en möjlighet att hämta sig från det helvetet hon bott i under 2,5 år.

Paulette hamnade senare i Örebro där hon träffade sin blivande make Curt, som var min far.

Här i Sverige levde min mamma Paulette ett lyckligt liv trots att hon aldrig riktigt kunde glömma fast hon försökte.“

b2ap3_thumbnail_mormor.jpg

 

 

Last modified on
Tagged in: Allmänt
in Allmänt Hits: 1852 0 Comments

Comments

  • No comments made yet. Be the first to submit a comment

Leave your comment

Guest
Guest Sunday, 16 June 2019